Utvärdering av prestationsförmåga avgör vilket är det bästa multirollsjaktplansalternativet för Finlands försvar
HX- projektet, vars syfte är att ersätta kapaciteten hos flygvapnets Hornet-jaktplan, nådde en ny fas i slutet av april då anbudsförfrågan gällande den bästa helhetslösningen för Finlands försvarssystem och driftförhållanden sändes till fem flygplanstillverkare. HX-projektledare överste Juha-Pekka Keränen redogör för modellen, som används för att utvärdera prestationsförmågan hos heltäckande lösningar för multirollsjaktsplanssystem för Finlands försvar.
Syftet med HX-projektet är att ersätta kapaciteten hos flygplanets F/A-18 C/D Hornet-jaktplan, som tas ur drift åren 2025-30, med en helhetslösning som baserar sig på multirollsjaktplan.
”Gripen är ett förmånligt multirollsjaktplan av senaste teknik – eller är den ett ännu pågående projekt och dessutom för liten?”
Rafale är en välfungerande helhet som är beprövad i krig – eller är den en säregen ”fransk pärla”?”
”Eurofighter är effektiv och vitt och brett i bruk – eller är den ett evighetsprojekt med obefintlig verksamhetstid?”
”Super Hornet är effektiv och bekant för Flygvapnet – eller är den den amerikanska flottans mellanprojekt som var föråldrad redan när det föddes?”
”F-35 är prestationsduglig och framtidens vägvisare – eller är den för dyr att operera och utan tillräcklig beväpning?”
De ovan listade påståendena upprepas i debatten om efterföljaren till Flygvapnets Hornet-jaktplan. Efter att HX-anbudsförfrågan skickades ut vill varje kandidat säkert med alla medel bevisa hur utomordentlig just deras lösning är, såväl i sina svar som i offentligheten.
HX-projektets uppdrag är att komma fram till en multirollsjaktplanslösning, som bäst motsvarar Finlands behov och förhållanden efter Hornet-materielet, som tas ur drift under åren 2025-2030.
Projektet startades år 2015 och på våren 2016 skickades en informationsbegäran (RFI) till Storbritanniens, Frankrikes, Sveriges och Förenta Staternas regeringar. Fem företag från de ovannämnda staterna svarade på begäran för information och anbudsförfrågan har nu skickats till de fem tillverkarna.
Den preliminära anbudsförfrågan som skickades ut i april 2018 inleder en första handlingsfas under vilken preliminära upphandlingshelheter per kandidat fastställs. Under senare hälften av år 2019 sänds en preciserande anbudsförfrågan, varefter det slutliga innehållet i upphandlingsenheterna fastslås med varje kandidat i en andra förhandlingsfas. När andra fasen avslutas år 2020 begärs de slutliga anbuden. Upphandlingsbeslutet fattas av statsrådet år 2021.
Informationen som erhålls från HX-kandidaterna klassificeras som affärshemlighet eller statshemlighet. Därför kommenterar försvarsförvaltningen varken kandidaterna eller rangordningen mellan kadidaterna i offentligheten.
Man kan dock konstatera att de polemiska påståendena om HX-kandidaterna i början av artikeln inte stämmer. Varje kandidat medverkar för fullt i projektet. Var och en kan erbjuda Finland en lösning för prestationsförmågan och var och en har visat sig kunna utveckla sitt system för att möta utmaningarna på framtidens slagfält.
Huruvida kandidatens lösning är tillräcklig för oss avgörs vid fasen med anbudsförfrågan som nu har startats. I utvärderingen används en modell som jag beskriver närmare nedan.
Uppåtgående optimeringsmodell
Beslutsmodellen för HX-projektet har planerats för att bedöma en helhetslösning för multirollsjaktplansupphandling som bäst är ägnad för Finlands förhållanden och behov. Användningen av uppåtgående optimeringsmodell medför att vi inte behöver definiera viktkoefficienter för olika delområden i upphandlingen och värdera faktorer som är oberoende av varandra såsom krävs i flerkriteriummetoden.
Målet med beslutsmodellen är att optimera varje HX-kandidats helhetslösning i samarbete med flygplanstillverkarna. I nästa upphandlingsskede strävar vi mot bästa möjliga Gripen-, Rafale-, Eurofighter-, Super Hornet- och F-35 -lösning för Finland. I beslutsmodellen betraktas helhetslösningen utgående från fem beslutsområden: försörjningsberedskap, livscykelkostnader, industriellt samarbete, militär prestationsförmåga och säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenser som bedöms under Försvarsministeriets ledning.
Beslutsmodellen för HX-projektet är så kallad uppåtgående optimeringsmodell. Syftet med beslutsmodellen är att med varje kandidat som deltar i anbudsförfarandet komma fram till en optimal helhetslösning för multirollsjaktplan för Finlands förhållanden (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
Definierande av HX-systemet
Definierandet av HX-systemet är det första steget i den tvååriga förhandlingsprocessen som startades med skickandet av anbudsförfrågan. Under processens lopp förhandlas en upphandlingshelhet för varje leverantör.
På första nivån i beslutsmodellen framför varje anbudsgivare i anbudet sin vision av det bästa HX-systemet och den bästa HX-lösningen för Finland. Systemstrukturen preciseras och förändras vid behov för att motsvara den bästa möjliga prestationsförmåga som anbudsgivaren kan erbjuda. I det upphandlade HX-systemet kan vapen, specialutrustning och sensorer ingå vars tillverkare inte är den valda leverantören.
Anbudsgivarna förpliktas bilda sammanslutningar med vapen- och sensortillverkarna så att flygplanstillverkaren bär ansvaret för systemintegration, dvs. genomför och verifierar kompatibiliteten.
Förhandlingar och finjusteringen av upphandlingshelheten pågår ända fram till sommaren 2020 då anbudsgivarna lämnar in sitt slutgiltiga anbud på helheten. Vid det tillfället känner man till varje delsystem, anordning, medföljande information, underhålls- och utbildningslösningar som anbudsgivaren utbjuder samt avtalshelhetens struktur.
Försörjningsberedskap
På andra nivån i beslutsmodellen, försörjningsberedskap, säkerställs försvarsmaktens möjligheter att genomföra de luftoperationer som uppdragsbehoven förutsätter i undantagsförhållanden, även när kontakterna med huvudanvändaren eller servicetransporterna till Finland är förhindrade.
Målet är att förhandla ett underhålls- och utbildningssystem som möjliggör verksamheten i undantagsförhållanden men samtidigt är så kostnadseffektiv som möjligt i normalförhållanden samt uppfyller kraven som ställs av flygvapnets kvalitetssystem. Ur suveränitetssynvinkel bör Finland ha kapaciteten att underhålla kritiska system. Detta förutsätter hög teknologisk kompetens, behärskande av systemens livsperiod, d.v.s. inhemsk planeringsorganisation samt inhemsk integrations-, underhålls-, drifts- och skadereparationskapacitet i alla förhållanden.
På andra nivån i beslutsmodellen stötar man första gången på optimering av kostnaderna. Om HX-kandidaten kan frambringa det underhålls- och utbildningssystem, som försvarsmakten förutsätter, på lägre kostnader än de andra kandidaterna, kan kandidaten allokera mera resurser till att antingen öka militär prestationsförmåga eller sänka underhållskostnader. För den ökade prestationsförmågans del skulle detta möjliggöra t.ex. en extrasatsning på kvantiteten och kvaliteten av multirollsjaktplanens beväpning, sensorer och störningssystem.
Ur driftkostnadernas synvinkel kan anbudsgivaren t.ex. besluta öka antalet utbytesdelar och reservdelar i sin helhet.
Livscykelkostnader
Den tredje nivån i beslutsmodellen utgörs av livscykelkostnader. På denna nivå bedöms kostnadsbildningen för HX-helhetslösning.
Uppdraget är tydligt: med den anvisade summan, planerad till 7-10 miljarder euro, måste man kunna anskaffa flygplan, vapen, sensorer samt andra special- och stödfunktioner, utbildnings- och underhållssystem och manualer samt utbildningen, som förutsätts när verksamheten startas. Därefter kan man inte anhålla tilläggsfinansiering utan drift- och underhållskostnaderna fram till 2060-talet, som beräknas vara HX-systemets tjänstebrukstid, ska kunna täckas ur årlig försvarsbudget.
För anskaffningskostnadernas del bedöms priset på upphandlingshelheten, som förhandlats på definierings- och försörjningsberedskapsbeslutsnivån, med varje anbudsgivare.
Anskaffningskostnaderna påverkas på ett betydande sätt av driftssystemet och speciellt antalet och kvaliteten av vapen, sensorer och specialfunktioner.
HX-kandidaten kan inte framskrida till nästa steg i den slutgiltiga utvärderingen innan den uppfyller kostnadskraven.
Referensvärdet för livscykelkostnaderna utgörs av de årliga kostnaderna av Hornet-systemet och resurserna som under livscykeln har använts till utveckling av materielet. Antalet anställda i Flygvapnet och Logistikverkets Flygsystemavdelning, omkostnader av flygverksamhet och tillhörande ledningssystem samt annan trupproduktion (utbildningen av värnpliktiga), fastighetshyror och andra indirekta kostnader är kända. Jämförelsen innehåller även tjänster som upphandlas från Försvarsmaktens strategiska partners samt t.ex. driftkostnaderna för flygverksamhet som betalas till Finavia, som underhåller flygplatserna i Finland, och till ANS Finland, som producerar flygledningstjänster. I utvärderingen tas även i beaktande att kostnadsnivån på krigsmateriel har stigit snabbare än den allmänna kostnadsnivån.
Faktorer som påverkar bedömningen av livscykelkostnader baserar sig bl.a. på uppgifter om kostnaderna av Hornet-systemet som Försvarsmakten samlat in (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
Driftlösningens viktigaste referensvärde i vår kalkylmodell är priset på multirollsjaktplanmateriels årliga drift (punkt 5 i livscykelkostnadsmodellen), som ofta förenklat framställs i euro per flygtimme. Jämförelsen kan göras med Hornets årliga kostnader, som har kunnat dokumenteras och verifieras exakt bl.a. med programmet som används för räkningen inom HX-projektet.
Andra kostnader i livscykelmodellen (punkterna 1-4 och 6-8) beräknas i Flygstaben med Life Cycle Cost (LCC) - kalkylmodell på basis av kostnadsuppgifter som framställs av Försvarsmaktens logistikverk. I beräkningen utnyttjas försvarsmaktens datamall, där man har specificerat information gällande HX-systemet, såsom verksamhetskoncept för trupperna som sköter sina uppgifter med HX-systemet, organisation, utbildnings- och träningssystem, materielanskaffningar, personal, ledarskap och ledarutbildning som verksamheten förutsätter, stödfunktioner och lokaler samt interoperabilitet och information.
För att minimera drift- och utvecklingskostnader strävar man såväl i HX-anskaffningen som i utvecklingen under livscykeln efter så stor funktionell och teknisk kompatibilitet som möjligt med multirollsjaktplanets huvudanvändare eller -användarna.
Huvudanvändaren är ofta systemets utvecklarstat eller allians av stater med sina stridskrafter. Operativa användargrupper och grupper som fokuserar på framtidens förmågor har vanligtvis bildats runt utvecklar- och användarstaterna för att utveckla prestationsförmågan.
Den operativa användargruppen inriktar sig vanligtvis på att dryfta hur jaktplanets prestationsförmåga snabbt kunde förbättras. Utvecklingsgruppen begrundar i sin tur vad som behöver förbättras i framtiden. Båda grupper ställer krav och beroende på utvecklingsbudgeten kraven antingen tas i beaktande eller lämnas ut ur utevecklingsprogrammen.
Varje HX-kandidat har sitt eget utvecklingsprogram, och anbudsgivarna strävar efter att hålla materielen stridsduglig även i framtiden. HX-projektets mål är att ta reda på utvecklingsprorammens karaktär, pris och trovärdighet. Som en del av försvarsmaktens strategiska planering analyseras samtidigt hur stor flygvapnets och HX-helhetens andel av totalresurserna för utvecklingen av försvarssystemet kommer att vara under de kommande årtiondena.
Industriellt samarbete
På fjärde nivån i beslutsmodellen, industriellt samarbete, bedöms genomförandet av industriellt samarbete mellan HX-anbudsgivarna och inhemsk industri. Försvarsminister Jussi Niinistö har ställt minimikravet på industriellt samarbete (IP, Industrial Participation) på 30 procent av värdet på realiserad upphandlingshelhet.
Försvarsministeriet bär ansvaret för bedömningen av industriellt samarbete och den inhemska industrins nätverksbyggande med HX-anbudsgivarna. Det främsta målet för industriell samarbete är att säkerställa den inhemska och utländska försvarsindustrins militära försörjningsberedskap och trygga tillgången till kritisk teknologi under alla förhållanden. Andrahandsmålet är att säkerställa utvecklandet och upprätthållandet av inhemsk teknologi och spetskompetens även i framtiden.
HX-projektet deltar i uppbyggandet av industriellt samarbete genom att för varje kandidat planera och förhandla en för Finland lämplig underhålls-, stöd- och utbildningslösning. Det är troligtvis ändamålsenligt att upphandla en del av underhållskompetenserna som en del av direkt industriellt samarbete.
Genom indirekt industriellt samarbete kan kompetens skapas för försvarsförvaltningen, forskarsamhällen, universiteten och högskolorna. I bedömningen av detta samarbete fästs uppmärksamhet vid hur kompetensen eller teknologin i fråga anknyter sig till prestationsförmågor som är kritiska för Finlands försvar samt vid säkerställandet av den för försvaret kritiska teknologiska och industriella grunden.
Militär förmåga
På femte nivån i beslutsmodellen bedöms HX-kandidaternas militära prestationsförmåga. Detta är det enda delområdet, där HX-kandidaterna poängsätts och placeras i rangordning. Kraven på HX militära prestationsförmåga har ställts som en del av försvarsmaktens strategiska planeringsprocess. Målet har varit att mångsidigt förutse kraven som försvarsförhållandena på 2030-talet ställer till multirollsjaktplanet.
Krav på militär prestationsförmåga har ställts på tre olika plan i anbudsförfrågan.
HX-kandidaterna förväntas svara på anbudsförfrågan med en helhetslösning som svarar mot operativa krav, producerar kompetens som behövs i uppgiften samt fyller minimikraven för systemet.
På det högsta planet framställs krav på livscykel och operativ prestationsförmåga som en del av försvarssystemet. I HX-anbudsförfrågan ingår sex krav på övre nivå som utgör utgångspunkten för värderingen av kandidaternas prestationsförmåga.
Kraven på prestationsförmåga indelas i fem typer av uppdrag som HX-systemet ska kunna utföra i operationer. Uppdragstyperna är flygbekämpning (luftförsvar), markbekämpning (markmålsmedverkan), sjöbekämpning (sjömålsmedverkan), spaning, övervakning och målanvisning samt fjärrpåverkan.
Den mest kritiska av dessa fem uppdragstyper är flygbekämpning som också har störst vikt i utvärderingen. För flygbekämpningens del bedöms kandidatens förmåga att klara sig i strid mot såväl jaktplan som luftvärnet. Denna prestationsförmåga är kritisk, HX-jaktplanet kan hamna i luftstrid eller anfallas av luftvärnet vid sidan om andra uppdrag. Även baseringssystemet har en betydande roll i utvärderingen trots att det inte utgör en fristående del i utvärderingen. Flexibla baseringsresurser som har hög kapacitet påverkar resultatet av varje uppdragstyp på den operativa nivån.
Krav har ställts på HX-systemet också för flygmaterielens baseringssystems del. HX ska anpassa sig till flygvapnets stridssätt, dvs. spridd verksamhet i baser och tillfälliga baser med varierande utrustningsnivå och under fiendens eld med långskjutande vapen.
Det sjunde kriteriet för HX är kravet på livscykeln. Det nya jaktplanet ska vara i bruk minst 30 år.
De operativa kraven utvärderas med hjälp av scenarion som har utarbetats för anbudsförfrågans ändamål och som avspeglar olika militära krissituationer och uppdrag som multirollsjaktplanet ska utföra. I sina svar försöker HX-kandidaterna uppnå de utgångar som eftersträvas i scenariona genom att producera önskad påverkan med de valda lösningarna.
Kraven på prestationsförmåga indelas i fem typer av uppdrag som HX-systemet ska kunna utföra. Det nya multirollsjaktplanet ska kunna utföra flygbekämpning (luftförsvar) som förutsätts i luftförsvarsuppdrag, markbekämpning (markmålsmedverkan), sjöbekämpning (sjömålsmedverkan), spaning, övervakning och målanvisning samt fjärrpåverkan. HX ska kunna genomföra flygvapnets stridssätt som baserar på spridd verksamhet i baser (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
På andra planet av militära prestandakrav ställs krav på sådana prestationsförmågor som beräknas vara viktiga i luftoperationer på 2030-talet. Antalet dessa prestandakrav i anbudsförfrågan är ca 200.
På det tredje planet beskrivs minimikraven på HX-systemet enligt försvarsmaktens datamall. Systemkraven, som för den militära prestandans del är ca 200, anknyter sig till de för HX-systemet ställda begränsningar och minimikrav, vars syfte är att försöka försäkra sig om att systemet kan integreras till en del av det finska försvaret. Samtidigt är målet att samla in tillräckligt med information om funktionen av HX-kandidaternas system.
Endast ett fåtal av de minimivärden eller -krav som har ställts på prestationsförmågor och systemkraven är kritiska. Dessa ska HX-kandidaterna uppnå. De andra kraven som ställts är avsedda som vägledning åt anbudsgivarna och stöd till HX-projektet i byggandet av ett helhetspaket, som bäst tjänar Finlands försvarssystem.
Utvärdering av militär prestationsförmåga
Utvärderingen av HX-kandidaternas militära prestationsförmåga baserar sig på kraven som ställts i anbudsförfrågan. Den slutgiltiga rangordningen mellan kandidaterna avgörs på grund av två delområden, krav på operativ prestationsförmåga -delområde (Effektivitet och lämplighet -delområde) och framtidens utvecklingspotential -delområde. Försvarsmakten utfärdar en rekommendation om valet baserad på kvalitativa och kvantitativa värden inhämtade från de olika delområdena.
Utvärderingen av militär prestationsförmåga -delområdet fäster uppmärksamhet på HX-kandidaternas effektivitet och lämplighet till uppdragen som en helhet samt olika uppdragsdelar i Finlands förhållanden. Dessutom utvärderas kandidaternas framtida utvecklingspotential. På grund av framställningstekniska skäl framställs utvärderingskedjan bara för första operativa kravets del (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
Effektivitet och lämplighet -delområde beskriver hur bra HX-kandidaterna klarar av uppdragen i Finlands försvarsförhållanden. Delområdet bedömer uppfyllningen av de operativa kraven genom utvärdering av förmågor och system. HX-anbudens lösningsalternativ betraktas mot uppdragen i scenariona som används för att bedöma de operativa kraven. I utvärderingen granskas hur kandidaterna klarar av uppdraget som en helhet samt olika uppdragsdelar i stället för att verifiera om enstaka krav uppfylls.
Utvecklingspotential -delområdet används i känslighetsanalys när den slutliga helhetsutvärderingen upprättas. Med hjälp av detta område granskas om kandidaternas rangordning, som baserar sig på effektivitet och lämplighet -delområdet, förändrar sig när man tar i beaktande förökningen av prestationsförmåga enligt utvecklingsplanerna.
Utvärdering av effektivitet och lämplighet
Utvärderingen av effektivitet och lämplighet genomförs i tre steg från detaljer till helhet. Först utvärderas systemet, sedan prestationsförmågan och sist operativ förmåga. Prestationsförmågan verifieras bl.a. genom att jämföra kandidaternas svar till anbudsförfrågan, klassificering av den inlämnade informationen, modellering och simulation samt flygtester.
Utvärdering av effektivitet
I systemutvärderingen betraktas funktionen av HX-lösningsalternativets system samt verifieras att kritiska systemkrav uppfylls. Målet är att förstå varje kandidats systemlösning. Systemutvärderingen baserar sig på svaren till anbudsförfrågan. Bristfällig eller motstridig systeminformation räknas med som en högre risk i senare utvärderingsfaser. I osäkra fall används minsta tillförlitliga bedömning av systemets prestationsförmåga. Systemutvärderingen producerar beskrivningar av systemets funktion och kriterier som skildrar systemets egenskaper.
Andra fasen av utvärderingen av prestationsförmåga baserar sig på verifierade svar från HX-kandidaterna och utvärderingar om huruvida systemen uppfyller prestandakraven. Målet är att förstå betydelsen av kandidaternas olika prestationsförmågor i olika faser av uppdragsscenarion. Utvärderingen producerar kriterier för framgång i uppdragsscenariona, så som förstörelseförmåga och överlevnadsförmåga.
I den tredje fasen utvärderas först HX-lösningsalternativets förmåga att uppnå önskad påverkan på det operativa planet i olika användningsfall i anslutning till uppdragsscenariona. Kriteriet för framgång utgörs av uppfyllandet av operativa krav samt att den bästa möjliga totalprestationsförmågan hittas. Totalprestationsförmågan karakteriseras av producerade effekter, resurser som använts och överlevnadsförmåga, smidighet, förmågan att dela lägesbild samt närvaro.
Utvärderingen av lämplighet
Lämpligheten och smidigheten av HX-lösningens baseringskoncept bedöms i utspridd verksamhet enligt det för detta bruk konstruerade scenariot. Kriterier för lämplighet på det operativa planet är till exempel förmåga till flyguppdrag under olika förhållanden, uppdragsduglighet, flyttbarhet, prestanda vid start och landning samt flygförberedelser, debriefing och rapportering.
Operativt krigsspel som verktyg i utvärdering av effektivitet och lämplighet
När scenariona för uppdrag och basering har evaluerats, börjar utvärdering av HX-kandidaternas operativa prestationsförmåga i Finlands operationsmiljö. Utvärderingen utförs så att scenariona för normala och undantagsförhållanden som beskrivits i anbudsförfrågan hålls långvarigt i gång i ett krigsspel som simulerar operativ verksamhet. Målet är att utvärdera hur HX-anbudgivarnas helhetslösningar klarar av scenariona som består av flera flygningar och en serie händelser.
HX-lösningsalternativets förmåga att klara sig av utmaningar i olika faser av krigsspelet baserar sig på tidigare erhållen information om dess kapacitet mot olika hot.
Till exempel flygavdelnings klargöringstid, dvs. den tid det krävs för att tanka och beväpna om jaktplanet mellan flygningar, och dess påverkan på operationstempot baserar sig på informationen som erhållits i utvärderingen av baseringskonceptet. Förmågan att klara av luftstrider baserar sig på framgång i flygbekämpning under de tidigare utvärderingsfaserna.
Förenklat kan man säga att även om HX-kandidaten vore hur bra som helst i luften, men operationstempot är lågt och kandidaten inte hinner med i striden, förblir stridsvärdet lågt. Detsamma gäller även vice versa, dvs. om operationstempot är högt men förmågan att agera i luften är låg.
I utvärderingen av det operativa planet fästs uppmärksamhet utöver vid uppfyllandet av kraven även vid passivt skydd, taktisk och operativ smidighet samt flyttbarhet samt förmågan att utföra flera olika roller under samma uppdrag, så kallad Swing Role.
Utvärderingen av HX-kandidaternas effektivitet och lämplighet genomförs i tre steg från detaljer till helhet. Först utvärderas systemet, sedan prestationsförmågan och sist operativ förmåga. Syftet är att reda ut systemens prestationsförmåga hos HX-kandidaterna och jaktplanskandidaternas förutsättningar för operationer samt testa helhetens funktion i krigsspelscenarion för normala och undantagsförhållanden i Finlands operationsförhållanden (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
Utvärdering av utvecklingspotential
Utvärderingen av utvecklingspotential producerar en kvalitativ och kvantitativ uppskattning av HX-lösningsalternativets förmåga att förbli stridsduglig till slutet av 2050-talet samt en uppskattning av en eventuell omordning mellan HX-kandidaterna jämfört med resultaten av utvärderingen av prestationsförmågan. Utvecklingspotentialens viktigaste kriterier är trovärdighet samt effektivitets- och lämplighetsprognos.
Utvärderingen av trovärdighet producerar en beskrivning på hur övertygande HX-kandidaternas utvecklingsstig bedöms vara. Underkriterier för trovärdighet är tillverkarens tidigare framgång, faktorer som hänför sig till materielens användare och antal, fastställd utvecklingsstig samt tillverkarens teknologiska färdigheter att utföra utvecklingsprogrammet. Utvärderingen producerar kriterier som beskriver utvecklingsstigens trovärdighet. Dessa är t.ex. jaktplanens produktionstidtabell och antalet tillverkade jaktplan, hur tillverkaren avklarat sina tidigare materielprojekter, kritiska teknologier i anslutning till uppgraderingar och deras teknologiska mogenhet samt Finlands möjlighet att påverka innehållet i framtida materieluppgraderingar.
Effektivitets- och lämplighetsuppskattning – kriteriet utvärderar även betydelsen av framtida HX-systemuppgraderingar i framtidens förhållanden. Granskningsobjektet är den relativa ökade prestationsförmågan som systemuppgraderingen medför i jämförelse till förändringen i förhållandena. Utvärderingen på systemplanet producerar kriterier som avspeglar systemens uppgraderbarhet och tillväxtpotential. Exempel på dessa är uppskattningar på begränsningar och utsikter i anslutning till flygplansskrov och motorer, uppgraderingsmöjligheter av avionik och sensorer samt integrering av yttre last. Systemskildringar används som ursprungsdata i fastställandet av värden för underkriterier och bedömningen av styrkor och svagheter hos framtidens prestationsförmåga.
I utvärderingen av HX-lösningsalternativens prestationsförmåga övervägs förutom operativ prestationsförmåga även jaktplanlösningens potential för utveckling och upprätthållande under trettio års användning (klicka på bilden för större bild i ett nytt fönster).
Till slut
HX-projektets uppdrag är att utarbeta en analytisk slutrapport varav försvarsmaktens motiverade rekommendation om det nya HX-multirollsjaktplanet och HX-helhetslösning framgår.
HX-projektet är ett omfattande och intressant projekt, som uppskattar den konfidentiell information som fås från HX-anbudgivarna och deras ekonomiska satsningar i det krävande projektet.
Målet med denna artikel är att på generell nivå beskriva hur HX-projektet närmar sig utvärderingsuppdraget och hur utvärderingen av prestationsförmåga genomförs. Som man kan konstatera på grund av de invecklade utvärderingskriterierna, är rangordnandet av HX-kandidaterna ur Finlands luftförsvars synvinkel inte så enkelt som man i offentligheten ibland antar. HX-projektet utvärderar kandidaterna som helhet och målet är att komma fram till den bästa helhetslösningen för Finlands försvar för 2030 – 2060 talen. Detta förutsätter en noggrann analys av alla delområden av HX-helhetslösningen samt samarbete med alla fem jaktplanstillverkare som bjuder ut sina produkter.
Överste Juha-Pekka Keränen
HX-projektledare
